Den norrländska matkulturens bakgrund

Sedan åtminstone 1500-talet förekom fäboddrift i Uppland samt i hela norra Sverige men kanske framför allt i Jämtland, Dalarna och Härjedalen. Ur detta uppstod en så kallad fäbodkultur som hade sin blomstringsperiod på 1800-talet och med den följde bland annat konservering av mjölk som ledde till produkter så som bland annat rörost, långmjölk, messmör och grynost.

Under 1500-talet, när kung Gustav Vasa förde krig i Sverige, blev salt en stor bristvara i Norrland. Eftersom salt var en vanlig konserveringsmetod var man då tvungen att hitta alternativa lösningar. Man började fermentera lågt saltad fisk som sedermera har kommit att kallas för surströmming. Att fermentera blev en vanligt förekommande metod för konservering i Norrland.

Det viktigaste bytesdjuret i Norrland var tidigt bäver och älg. Man åt bägge, men bävern användes mest för dess päls skull. Under 1600- och 1700 – talen försvann de dock nästan helt för att sedan återkomma under 1800-talet. Det blev nämligen förbjudet fram till slutet på 1700-talet att jaga på sina ägor i Sverige, med undantag för vissa bönder i skogslänen.

Något som nästan alltid har varit ett väldigt viktigt inslag i norrländsk mathållning är ren och renkött, vilket framför allt förekom och fortfarande förekommer bland den samiska befolkningen. Dessutom har lax varit en stor del av mathållningen eftersom älvmynningarna i Norrland är mycket rikt på lax, men också fjällröding från sötvattnet vid fjällkedjan. Myrmarkerna har också inneburit att bäret hjortron är vanligt och utmärkande i Norrland eftersom bäret trivs i den fuktiga jorden. Man gör bland annat ofta sylt på bäret, så kallad hjortronsylt.

När potatisen började spridas i landet var palt av potatis vanligt över hela riket, men försvann i större delen av landet under 1800-talet. Däremot är det fortfarande en vanlig delikatess i Norrland och finns i flera olika utformningar och varianter så som pitepalt och blodbalt.

 
 

About the author

More posts by